Vi märkte inte ens hur september skogen brann
Många måsten. Vacklande vilja.
Lyssnar på musik jag trodde jag hade glömt och det slår mig att det finns ett minne till varje text. nästan.
Ibland känns det som klockan tickar snabbare än annars. och ibland känns det som tiden står stilla. att det har hänt mer saker på förbaskat mycket kortare tid än vad som är rimligt.
Läser i min lagbok och tänker hur allt en gång var. Ibland önskar jag mig samma verklighet igen. oftast inte.
Kanske bör jag börja skriva igen?
/J
