En juridikprinsessas dagbok

Jag älskar livet (trots det faktum att jag inte kan tänka klart).

Han. är någon som får det att pirra i min mage (tro mig det gör inte bara det när man går i småskolan och är kär i killen i klassen över). är någon jag tänker på från och till (mest till) hela dagarna. är någon som frågar hur jag mår. är någon som tycker det är dumt när jag dricker varm choklad med icke laktosfri mjölk. är någon som jag vill ringa så fort jag har något att berätta. är någon som säger att han gillar mig. är någon som får mig att skratta så att jag får kramp i magen. är någon vars hand passar väldigt bra i min. är någon jag räknar ner timmarna tills jag får träffa. är någon vars röst gör mig alldeles varm inombords. är någon som gör det lite lättare att tala om saker som tidigare fick mig att gråta. är någon jag tänker på det sista jag gör innan jag somnar om nätterna. är någon som är den första jag tänker på när jag vaknar om mornarna. är någon jag tycker om. är någon jag talar med det sista jag gör innan jag somnar varje kväll. är någon som väcker mig varje morgon. är någon som säger att jag borde prioritera mina åtaganden. är någon som alltid önskar mig en bra dag när han väckt mig om mornarna. är någon som är jävligt lång. är någon är som mina föräldrar gärna vill träffa. är någon jag är förälskad i. är någon som talar skånska. är någon som jag, utan problem, kan få att skratta. är någon jag kan vara jävligt sarkastisk med utan att han misstolkar (okej, det har blivit en misstolkning en gång, men det kanske har sin charm?). är någon jag vill tillbringa mer tid med. är någon som heter som min äldsta bror (och som de facto är av samma årgång som samma bror). är någon jag skulle ge jävligt mycket för att få vara med varje dag just nu.

Nästan varje gång jag lämnar vår kungliga huvudstad med flyg (nota bene) känner jag ett rysligt obehag. En känsla av att vara en liten myra (och då menar jag inte nödvändigtvis ur perspektivet som en arbetsmyra) och att längta efter något. Idag när jag sjönk ner på plats 4A återfanns inte den känslan. Istället pirrade min mage. Hjärtat var varmt och kändes omkramat. Och jag satt mest och dumflinade i de knappt 60 minuterna dt tog att ta sig till den lilla staden.

Jag tror att jag vet att jag är lycklig. Jag kan inte skriva när jag är lycklig. tror jag. åtminstone inte när det enda jag tänker på (när jag inte måste tänka på Advanced EU Direct Tax Law) är honom.

Jag har skrattat tills jag gråtit med de bästa av vänner. Jag har marathonlyssnat på förra veckans vackraste låt. Jag har gjort alla måsten i min lilla pundarkvart (förutom att vika tvätt, men som F sa; den lär finnas kvar imorgon). Jag har förbannat Universeums snäva öppettider. Jag har blivit påmind om varför jag älskar Göteborg. Jag har bowlat. Jag har nästan glömt bort min hemlängtan. Jag har blivit erbjuden en weekend i Cph med bättre sällskap. Jag har flängt till Aten och tillbaka. Jag har snackat moms med EU Kommissionen. Jag har haft en holländare som resesällskap. Jag har sovit som en prinsessa och vaknat med ett dumflin. Jag har somnat med en telefon mot örat. Jag har köpt snittblommor till S. Jag har börjat tycka om tanken. och känslan. och pirret.