Jag är inte bitter
Talade med en bekants lillasyster idag, hon är 16 år och lever loppan på ett gymnasium i Värmlands djupaste skogar. och plötsligt slungades jag tillbaka till tiden då jag var 16 år (och kanske lite innan det).
Jag kom fram till att jag i vissa avseenden verkligen saknar att vara 16....
Det var då jag levde på toast&cola (okej, det var lite innan jag skickades på internat för att lära mig att bete mig)
Det var då jag gled igenom gymnasiet på ett bananskal och ändå lyckades knåpa ihop 19,25 (efter 6 månaders justering)
Det var då jag, tillsynes, inte var skadad av en ohälsosam diet
Snart 6 år senare (Shit, det känns nästan som om det vore igår) sitter jag i en, alldeles för tjusig, lägenhet (?) som jag trotsigt kallar för pundarkvart och varvar Tekannan med Vitamin Well's FOCUS (ellervinföralldel) och sliter mitt hår långt in på småtimmarna för att få ihop (1-(1-r)^n)/r) i förhållande till nuvärdet för att få ett slutvärde.
Men det är kanske det här som klassas som "att bli vuxen".
(isådanafall kanske jag skall leva på toast&cola en vecka för att skjuta på vuxenlivet ett tag?)
/J, som absolut INTE är bitter.
Kommentarer
Trackback
