Would you freak out if I said I liked you?
Ett tåg som var i tid. Tre orörda clementiner som min kära far skickat med mig. Tunnelbana. Tunnelbana. Buss. Stagneliusvägen 31. Lax. Buss. Tunnelbana. Ett trångt hak på knivhuggarsöder (ja, det är från en bok). Sommersby. Många möten. Mer än trevliga samtal. Tidig hemgång. Film i en soffa som var gjord för soffmys för två. En alldeles för snabbt tickande klocka. Fler än många pussar. Insomnande i hans famn. Uppvaknande ungefär 5 timmar senare. Brutalt tidigt? Brunch. Mötte dagen när den blivit kväll. Buss. Tron Legacy iklädd förfärliga 3Dglasögon. Handhållande i en varm biosalong. Buss. Soffmys i samma soffa. Lax. My name is Earl. My name is Earl. Scrubs. Scrubs. How I met your mother. Spin city. Förtäljande av oändligt många 'det visste du inte'-saker. Fler än många pussar. Insomnande i hans famn. Ofrivilligt uppvaknande till snöskottarna på taket. Insomnande, återigen. Ryggkliande. Fler än många pussar. Duoduschande. Lax. Avprickande på respektive 'To-do'-lista. Komprimerat soffmys. Buss. Ihopstötande med en, mer än trevlig, bekant till honom. Rulltrappussande. Perrongpussande. Ett lika tråkigt som nödvändigt adjö. Ett försenat tåg. Konstaterande att jaggillarstockholm.
/J - som är fullt medveten om att det är 'long time no see'
Gamla ord i nya sammanhang
Jag har insett att jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. (och jag vet att jag inte fårskallvill(?) göra det, men jag gör det ändå) Fan.
I think it's possible maybe I'm falling for you
Om jag skulle försöka förklara det jag kom på igår så skulle det kunna likställas med den känslan jag tror Amanda Woods (Cameron Diaz karaktär i filmen The Holiday) känner när hon i bilen påväg till flyget, som skall ta henne från Storbritannien till USA, för första gången since EVER, fäller en tår.
/J - som seriöst måste ta tag i alla jävla måsten. Fan.
(ja, även denna rubrik är copypaste:ad från en vacker låt)
You were almost on my mind
Jag kom på en sak idag. S sa att jag blev generad. Det finns jävligt många måsten just nu. Men jag vill bara dricka mitt rödvin och lyssna på musik jag trodde jag hade glömt. Och jag har ingen inspiration för att skriva. (Framförallt INTE rapporten från WCYF)
/J
Yeah, I think of you every time. Every time I leave it behind.
Lördag. Lagom mycket städande. Nästan nollgradigt. Snöblandat regn. Förfäran över att min perfekta sminkning förstördes då jag skulle möta han. Ett kärt(?) återseende av en gammal internatare. Jocke Bergs stämma i öronen. Pirr i magen. Insikten att klockan var mer än nära 13:50. Halkig promenad hemåt i samma snöblandade regn. Okonstlad soffmys. Skidskyttestafett. En kurrande mage. Mer än skön nackmassage. En iskall, men ändå värmande, promenad till affären. Inhandlande av ingredienser till kärlekssoppan. Tillredande av samma soppa. Ständigt repeatlyssnande på All I need is you (med det efterföljande konstaterandet att jag fuckar upp systemet). Enande om att rödvinet Il conté som S rekommenderat var mer än gott. Skratt. Fina ögonblick. Mer soffmys. Insikten att min soffa inte är gjord för soffmys för två. Förflyttande till den skönaste av sängar. Sex and The City. Mer nackmassage. Inträffande av saker jag var övertygad om inte skulle hända i följd sen då. Insomnande i hans armar. Söndag. Piggt uppvaknande, ganska exakt 8 timmar senare. Föga uppskattat morgonhumör. Två förlorade ögonfransar. Två önskningar. En söndag i hans armar. Kärlekssoppan. Insikten att jag avskyr avsked. Iväghalkande till bussen mot huvudstaden. Tre pussar. Iskall promenad genom stan. Brutal ensamhet. Sömn i den ensammaste av sängar. Måndag.
/J
(ja, rubriken är en textrad från en, nästan, bortglömd låt)
Drinking coffee or reading lies?
Ibland önskar jag att någon kunde se exat det jag tänker. Så att jag slapp använda ord. (Trots det faktum att jag vågar påstå att jag är duktig med ord kan vissa saker och situationer göra mig helt mållös.) Ibland finns det saker som jag inget hellre vill än förklara, men jag saknar all möjlighet att göra det. För hur förklarar jag för någon att en benämning som 'dark&twisted' känns längre bort än månen? Och hur förklarar jag att självklarheten att vilja vara någon nära inte är så självklar som någon kan tycka? Och hur förklarar jag den befrielse som infinner sig då det till och med finns en längtan att få somna i någons armar? Och hur förklarar jag det faktum att det inte känns som då? Och hur förklarar jag att bara tanken på någon kan väcka fler än många fjärilar till liv? Och hur förklarar jag att det inte känns konstlat? Och hur förklarar jag att beteendet numera mer liknar det som fanns innan någonannan fick mig att dansa på glasbitar (som för varje steg skar djupare in och som för varje steg ökade på min oförmåga att sluta dansa)? Och hur förklarar jag att jag kanske vågar våga? Och hur förklarar jag att jag vill förklara?
/J
Så varför inte låta honom vara där?
Söndag och jag känner mig mer ensam än någon gång tidigare denna höst. Han åkte mot huvudstaden vid 2-snåret och jag tror aldrig att en promenad hem från stationen har varit lika bitande kall som den som följde efter att jag vinkat av honom. Om fem dagar är jag hemma på västkusten och har jullov. om Om 25 dagar är det sommar.
Var iväg och införskaffade nödvändigheter inför veckan nyss. Övervägde länge ifall jag skulle ta med mig mina favoritmän hem. Dock vann det sunda förnuftet (ja, jag är laktosintolerant) och jag lät bli att ta med både Ben och Jerry hem.
De som känner mig skulle nog säga att mitt agerande under gårdagskvällen är ganska olikt mig. (Kanske är det så att det är rätt?)
/J
I need direction to perfection
Vaknade vid 8-snåret och känslan var som om det vore julafton (jag kunde inte för mitt liv somna om!). Förflyttade mig och ett täcke till soffan och såg julkalendern med tända ljus. Flyttade tillbaka mig och täcket till sängen och lyssnade på vacker musik i dryga timmen innan jag beslutade mig för att kliva upp. Påbörjade det klassiska veckostädet (nota bene mamma!) och naturligtvis hittade jag otroligt mycket onödigt(?) att städa, allt för att jag skulle slippa plugga. Dock är tanken att jag ska försöka få gjort något (typ nu).
/J - som väntar (och längtar) på att A skall anlända till den lilla staden.
You
Snubblade över följande, oerhört vackra, textrad igår; It's you, It's always been you. I can't even count how many times I check your facebook page a day.
Nej, beautisleep var det.
/J
Våga vara rädd
Dagen är snart över för min del. Jag är slut som artist. Lyckades få till en ordentlig långpanna igår då jag kombinerade två GossipGirl-avsnitt med både lite Civilprocessrätt och ett färdigställande av en ansökningshandling till ett internship. Tror klockan hann passera 03:30 innan jag klappat ihop datorn och förflyttade mig ifrån soffan till sängen. Tror jag fick 2,5 kvalitativa timmars sömn innan väckarklockan stod för en terrorväckning. Har redan sedan i söndags bestämt att jag under den kommande helgen skall ligga kvar i sängen/soffan exakt så länge jag behagar.
/J - som snubblade över tre flaskor rött samtidigt som hon lyssnade på när Jocke Berg sjöng "Du frågar mig vad kärlek är, men jag vet inget om det där. Bara sånt som man kan mäta kan jag förstå" för henne.
Singing songs of love to pass the time
och ja, jag är en periodare. (men å andra sidan; vem vill läsa om någon som är löjligt lycklig beträffande allt som hör livet till?)
Helgen i Stockholm var en av de bästa på väldigt, väldigt länge. Skulle kunna sammanfatta helgen på följande vis; en tidig och trevlig, men ack så iskall, tågresa från den lilla staden till Stockholm på lördagsmorgonen. Blev incheckad av en receptionist som borde få årets pris i dåligt bemötande. Hann med lite budgetstudier i horisontellt läge i hotellsängen. hotellunch nr. 1. möte innehållande en överbudgetering som skulle bantas ner. uppföljt av 30 minuters hetsigt iordningfixande (dusch, hårföning, hårplattning, sminkning, påklädnad och annat fix - ja, det var i klass med iordningfixandet inför idrottsgalan iår). julbord. uppmötande av A. iväghoppande till en bättre vinbar. en delad flaska fantastiskt rödvin. mer än trevligt konverserande. en taxitur till Stagneliusvägen. ett försök till att värma mig under en fin filt. mjuka läppar. ytterst få timmar sömn i en väldigt skön säng. en taxitur från Stagneliusvägen. hotellfrukost. mer mötesförhandlingar. hotellunch nr. 2. mer mötesförhandlingar. julklappsutdelning. uppmötande av A, igen. iväghoppande till ett café. närhet. mer än trevligt konverserande. försiktig beröring. fina ögonblick. uppmötande av R. mjuka läppar. två cheeseburgare. en biltur tillbaka till den lilla staden. avlämnande utanför min port. lyckan över att få sova. insikten av ensamheten.
/J
Och du lovar henne allt du aldrig kan hålla och du älskar henne ända till september
Känns inte som att jag har fått gjort speciellt mycket vettigt sedan jag, med lätt huvudvärk, klev upp vid 9-snåret. (poängteras bör att jag redan vid 07:13 hade förflyttat mig (läs:klivit upp) och ett av duntäckena till soffan för att se på julkalendern; 'Hotell Gyllene Knorren' - HUR bra?)
Borde pluggat innan dess att jag, i snökule-snöande, promenerade bort till högskolebiblioteket för att sätta schema på jobbet inför vårterminens första 3 månader. Ganska intressant möte då jag inte hade tillgång till vårens schema och således kunde jobba vid samtliga kursdagar på DA. En av de nya kursvärdarna, P (hej min lilla vän!) som jag redan har jobbat ihop är sötare än julasjulsöt (ska nog försöka adoptera honom).
Med tanke på att jag ska befinna mig hos R om 56 minuter och varken har packat min weekendväska eller klätt mig eller fixat mig eller fått gjort allt det där jag borde ha gjort idag så är jag egentligen en smula stressad. (Tror dock att min eviga tidsoptimist lever ut sin optimism ordentligt dagen till ära.)
/J - som skall vara utklädd till luciatågstärna på kvällens sittning (och som vägrar inse hur makalöst varmt det kommer bli iklädd en fotlång tärnklänning)
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut
Jag önskar att min lägenhet var ett hotellrum nu. För då skulle jag kunna checka ut och sedan skulle det städa sig av sig självt! (För ja, det är så stökigt och smutsigt att klockorna stannar och änglarna gråter)
/J - som har avresa mot stockholm, hutlöst tidigt imorgonbitti.
You had me at hello
Förfäras över nytillkomna studenters oförmåga att uppvisa bibliotekshyfs. HUR svårt kan det vara att hålla käften eller helt enkelt använda små bokstäver när man väl skall öppna den? (och om de nu propsar på att tala högt kan de väl åtminstone prata om något intressant?)
Var iväg och handlade igår. Trots kylan gick (nota bene!) jag både fram och tillbaka. (ok, jag missade bussen både dit och hem med 1 minut)
Lyssnar på vacker musik och tänker på fler saker än vad jag egentligen hinner med. Talade med R tidigare, hon poängterade att jag, numera, inte skrattar utan fnittrar. (och ja, det känns mer än ok)
Unnade mig (det skall man göra har jag hört) impulsshopping denna onsdag till ära och när jag skulle hoppa in på Akademibokhandel och införskaffa lite nödvändigheter skymtade jag ett bekant ansikte. Och nej, jag var inte speciellt långt borta från att gå fram och säga Du är ungefär lika kort som när vi sågs på V för ett drygt år sedan.
Hoppade bort till gymmet och svettades i 60 minuter på cykeln bredvid bästa S. Bubblade av endorfiner när jag mötte den brutala kylan och promenerade hem.
Ok, det blir inte bättre än såhär.
/J
