En juridikprinsessas dagbok

Ibland önskar jag att någon kunde se exat det jag tänker. Så att jag slapp använda ord. (Trots det faktum att jag vågar påstå att jag är duktig med ord kan vissa saker och situationer göra mig helt mållös.) Ibland finns det saker som jag inget hellre vill än förklara, men jag saknar all möjlighet att göra det. För hur förklarar jag för någon att en benämning som 'dark&twisted' känns längre bort än månen? Och hur förklarar jag att självklarheten att vilja vara någon nära inte är så självklar som någon kan tycka? Och hur förklarar jag den befrielse som infinner sig då det till och med finns en längtan att få somna i någons armar? Och hur förklarar jag det faktum att det inte känns som då? Och hur förklarar jag att bara tanken på någon kan väcka fler än många fjärilar till liv? Och hur förklarar jag att det inte känns konstlat? Och hur förklarar jag att beteendet numera mer liknar det som fanns innan någonannan fick mig att dansa på glasbitar (som för varje steg skar djupare in och som för varje steg ökade på min oförmåga att sluta dansa)? Och hur förklarar jag att jag kanske vågar våga? Och hur förklarar jag att jag vill förklara?

/J