Det finns kanske lyckliga slut trotsallt?

Tågresa mot den lilla staden. Avrundade långhelgen hemma med en bättre brunch på en herrgård vid vattnet. Det är vid bruncher jag kan tänka tanken att det hade passat sig att vara bullimiker. Dock slås jag då alltid av tanken att man inte ska önska sig en sjukdom. (Men tackar för att jag bär strumpbyxor dagen till ära!)
De enda, förutom jag, som inte är 40+ i kupén talar om gårdagens spårade utekväll. Är fortfarande förtvivlad över att jag inte var i A:s lägenhet igår och funderar på att kompensera helgens rehab med ett större antal bättre utgångar den kommande veckan.
Are you in, or are you out?
/J

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0