Och dom säger att stan blivit tyst och ful och öde, älskling
Eftersom jag vid klockan 09:00 i morgon bitti förväntas göra en muntlig presentation av mitt rättsfallsreferat borde det vara en god idé att åtminstone påbörja ett typ av manus. Trots att jag, uppenbarligen, är fullt införstådd med att jag inte har skrivit en enda rad så kan jag inte förmå mig att börja. Det är vid tillfällen som denna jag kommer på otroligt mycket onödigheter att göra; tvätta tvätt som skall handtvättas, snitta om mina snittblommor, sortera gamla vykort, räkna dagarna tills jag får åka hem, fundera ut DEN perfekta outfiten till den 12 november, lyssna igenom fler än många av alla lovesongs jag har på datorn, våttorka kanterna på alla mina köksluckor (det är 11 stycken) ringa vänner jag inte talat med på väldigt länge, sortera papper i pärmar, ställa mina blommor i vattenbad, räkna hur många i huset snett mittemot som ser på tv, tänka tanken att putsa mina fönster (och strax därefter avfärda samma tanke). Känner att det enda som saknas just nu är att färg- och typkoordinera kläderna i min garderob.
/J
(som är övertygad om att hon kommer uppfylla U:s önskan om att blogga mer.)
Kommentarer
Trackback
