En juridikprinsessas dagbok

Jag tror (ok, jag är nästan övertygad) att det är jakten. inte närheten. inte den klädsamma skäggstubben. inte den mjuka, försiktiga beröringen. inte den hjälpande handen när mascaran har kladdat till följd av allt varmvatten i duschen. inte känslan av att dra händerna genom håret, som inte är mitt eget. inte den belåtna minen när jag är varm och nöjd. inte de mjukaste av läppar. inte lånet av hans t-shirt när vi inte längre kan hålla ögonen öppna. inte hjärtslagen som så tydligt hörs när jag vilar huvudet mot hans bröst. inte den bekväma handen på min axel. inte det charmiga i att få låna en tandborste. inte kliet (där jag inte når) på ryggen. inte skratten. inte alla fullständigt onödiga saker som förtäljs. inte tvånget att begära drickpaus efter alldeles för många(?) kyssar. inte lånet av hans förstora strumpor. inte alla de gånger då min karaktär var längre bort än månen. inte känslan av att vara två. inte alla de gånger våra läppar möttes på en promenad genom stan. inte alla de gånger han frågade; "sover du och jag svarade nej". inte den förvirrade känslan av saknad. inte alla planer på storslagen frukost.  inte alla sms jag aldrig skickade. inte det hjärtskärande i att säga "adjö".