En juridikprinsessas dagbok

Streckläste precis ut något bland det bästa av böcker; Marshmallows till frukost. Den berörde mig på samma sätt som Veronica decides to die gjorde för drygt ett år sedan. Tänkvärd. Vacker. Hjärtskärande. Naken. Läsvärd.

/J

Semesterbetraktelser; barn som skriker två solstolar bort ÄR lika jobbiga som barn som skriker på tåg. Speedos är verkligen osexigt. Stringspeedos är bortom osexigt. Jag förstår inte grejen med att sola iklädd baddräkt. Alla damer som solar topless hade nog varit upphetsande att titta på för alla manliga besökare på stranden om det inte hade varit så att jag inte har sett fler än två par snygga bröst. Alltför höga vågor är jobbigt, eftersom det blir sandigt överallt. Trillingar iklädda likadana kläder är till och med gulligare än tvillingar iklädda likadana kläder. Koreanpar går klädda i likadana kläder (alltså identiska!) och jag fattar inte grejen. Ryssar är oerhört otrevliga och oförskämda och det enda som gör att jag ler lite grand när jag stöter på dem (det kryllar av dem så det händer rätt ofta) är tanken på att Stalin en gång rev en vacker kyrka på Röda torget i Moskva för att bygga en swimmingpool. Jag har ätit springrolls vid varje måltid hittills. Jag har blivit mer övertygad (om det ens är möjligt när det gäller mig) att jag avskyr att pruta (vill jag ha något så köper jag det utan massa snicksnack!).

/J

Talade med en, nästan bortglömd, vän för ett tag sedan. Hon berättade en historia lika naken, skör och vacker som Roy Anderssons En kärlekshistoria. Hon och han älskade varandra. Hon var öppen och varm och gav honom sig. förbehållslöst. Hon dedikerade världens vackraste låt till honom. (HUR vackert?) Sen var det något som hände. Det slutade vara de och med ett krossat och blottat hjärta försökte hon glömma. Glömma alla svek hon en gång förlät. Glömma att hennes hjärta en gång tillhört någon annan. Honom. Hon avverkade fler män än rimligt och det faktum att hon var (och de facto fortfarande är) förtjusande fick både en och två flyktiga bekantskaper att falla för hennes charm. Men det fina (?) var att så fort någon visade minsta form av intresse förvandlades hennes varma och förtjusande dragningskraft till iskyla. Det var hon som hade kontrollen. Det var hon som krossade istället för att bli krossad. Hon fick benämningen dark and twisted både en och två gånger och var kanske inte helt tillfreds, men å andra sidan slapp hon ett krossat hjärta i en påse i handen.  Men så hände något. Hon träffade någon. Och på något sätt var hon som då. Öppen och mogen för att bli älskad. Dark and twisted var ett minne blott och hon till och med kände att hon var förändrad. Hennes beteende var som en förälskelse som inte kunde kontrolleras. Hon kände att hon från och med nu kunde ge sitt hjärta till någon. Igen. MEN (Detta men. Finns det?) hon visste inte om det tillräckligt?

/J – som har tillbringat större delen av dagen i horisontellt läge, läsandes fantastisk skönlitteratur, i en solstol. Life sucks, right!

(ja, rubriken är knyckt från en, mer än, vacker låt.)

Det är varmt. Det är fler än många paraplydrinkar. Det är mycket runtglidande i bikini. Det är jävligt många frågor som hänger i luften. (och nej, jag tycker INTE om det) För hur svårt kan det vara?

Ibland undrar jag ifall det är så som R sade den där gången för längesen; Att antingen blir man trollbunden eller så blir man avskräckt. Och sedan då har jag slutat hoppas. Bitter? Nej, mest realistisk vill jag både hävda och tro.

/J – som trots det faktum att hon befinner sig i paradiset längtar efter både sina flickor och honom. Gräset är alltid grönare på andra sidan, visst?