sometimes you will never know the true value of a moment until it becomes a memory

Vaknade upp till solsken och då kan man väl bara bli lycklig, eller? Känner inte samma känsla av att vara helt förstörd som jag gjort de senaste dagarna (och det kan vi se som något lovande?). Saknar en gammal vän så jag äter Österrikis gulasch bara för att.
Fö uppskattar jag det faktum att de bästa uppskattar att jag skriver igen. Jag kanske inte ska låta det gå lika långt emellan gångerna? Nåväl, såväl längtan och en tom mage gör sig påmind.
/J - som saknar ord för att beskriva hur magisk Janet Devlin är

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0