Så får jag en chans att säga allt det jag aldrig sagt
onsdag och jag vill ta
timeout. är bortom trött och det är över en vecka tills det är tillåtet att falla in i en normal dygnsrytm igen. såhär i efterhand ångrar jag
det för detta (kanske inte som jag ångrar Mikael, Kent, Robin och Mattias. och Gustaf, naturligtvis. och framförallt Niclas. och Joacim förstås. och Fredrik och Anders. men nästan)
men what to do about it? har fått många tänkvärda frågor det senaste och alla kretsar egentligen kring ett och samma konstaterande;
sista ordet. Ibland (ok, jag kom på det när jag hörde på textraden;
Wish that I could cry. fall upon my knees. find a way to lie.) funderar jag på ifall det hade varit befriande att gråta, men då borde nog tårarna ha kommit för ett tag sedan och jag är egentligen inte ledsen. bara besviken. och efter att ha varit både ledsen och besviken så är det nog värre att vara besviken än ledsen. Fö skrattade ironin mig i ansiktet i söndags; satt och lyssnade på vackra låtar och när jag ska byta playlist så slängs en enorm
MERreklam emot mig i spotifyfönstret - känslan jag fick var;
up your fucking face! (trots detta faktum verkade den nya smaken rätt god. självfallet kan ingen smak bli lika god som svartvinbär var, men ändå. god.)
För att fortsätta klagosången (ja, jag är fullkomligt övertygad om att min macbook är klagomuren ibland) så har jag enorm träningsvärk. Vilket både kan ses som ett bra och dåligt tillstånd; bra - jag har tränat, dåligt - det var påtok för längesedan jag tränade sist.
Såg honom igår och han är precis lika vacker som då.
/J (som skrev något igår. något långt. och fint. och välformulerat.)
Får jag hålla din hand?
Jag är fullt medveten om att det är
long time no see, men jag har varit hysteriskt upptagen den senaste tiden. Tror jag har spenderat en (!) dag ensam i min lilla pundarkvart sedan jag landade i Sverige den 21 januari. Kan visserligen ha att göra med att jag tenderat att bli oerhört sällskapssjuk och mer än gärna undviker att spendera egentid på Kålgårdsgatan 7.
Och ja, det är kanske läge för en viss form av uppdatering; Jag har suttit 3 extra timmar på en urtråkig flygplats i Thailand omringad med skrikande och gråtande barn. jag har sovit mig igenom två långflygningar. jag har saknat. jag har blivit bjuden på oändligt många middagar. jag har haft välskräddade unga män i min pundarkvart tillsammans med vackra flickor iklädda bedårande klänningar. jag har fått lovord för en iögonfallande (och dessutom utsökt) tårta. jag har cyklat vält på min cykel två gånger (och ja, jag fortsatte cykla båda gångerna) jag har skrattat. jag har sovit på tåg till och från huvudstaden som jag inte kan bestämma ifall jag vill benämna Sketholm eller Kulholm. jag har fått vackra födelsedagspresenter. jag har ätit oändligt många rödvinsmiddagar. jag har lyckat samla ihop 20 skräppåsar med tomflaskor efter ett födelsedagsbaluns. jag har aldrig tackat min lyckliga stjärna som då när jag stötte ihop med någon då jag var iklädd masken som var en nödvändig accessoar på samma födelsedagsbaluns. en god vän har berättat världens roligaste saker om mig för någon. jag har blivit bjuden på marängsuisse. jag blev positivt överraskad när han skickade ett fint födelsedagstxt. jag har fått vackra blommor. jag har druckit mängder med drinkar. jag har inte slutat förvånas över mäns oförmåga att vara uppriktiga. jag har inte slutat förvånas över hans oförmåga att förstå mig. jag har skrattat tills jag kiknat. jag har somnat med ett dumflin på mina läppar. jag har friserats av Amy Diamond. jag har insett att mina vänner är mer underbara än vad jag tidigare anat. jag har insett att jag, troligtvis, inte var that into him. Jag har fått årets första flaska rosé. jag har ställt mig frivillig att spendera tid i sjöstaden. jag har förskjutit en förkylning med kan jang. jag har älskat. jag har aldrig hatat. jag har alltid ett leende på läpparna när jag ser den intorkade pölen med rödvin som ligger utanför min dörr. jag har försökt uppmuntra mig med shopping (utan att lyckas!). jag har sovit mitt på dagen. jag har haft födelsedagsbaluns med F. jag har dumflinat när jag, bländad av solen, lycklig har cyklat genom stan. jag har åkt taxi. jag har ätit nonstop. jag har glidit runt på Idrottens Hus. jag har tänkt. jag har träffat vänner jag har saknat. jag har bestämt mig.
What if happiness is looking for me in the wrong place?
Streckläste precis ut något bland det bästa av böcker; Marshmallows till frukost. Den berörde mig på samma sätt som Veronica decides to die gjorde för drygt ett år sedan. Tänkvärd. Vacker. Hjärtskärande. Naken. Läsvärd.
/J
Please don't let what was get in the way of what's next
Semesterbetraktelser; barn som skriker två solstolar bort ÄR lika jobbiga som barn som skriker på tåg. Speedos är verkligen osexigt. Stringspeedos är bortom osexigt. Jag förstår inte grejen med att sola iklädd baddräkt. Alla damer som solar topless hade nog varit upphetsande att titta på för alla manliga besökare på stranden om det inte hade varit så att jag inte har sett fler än två par snygga bröst. Alltför höga vågor är jobbigt, eftersom det blir sandigt överallt. Trillingar iklädda likadana kläder är till och med gulligare än tvillingar iklädda likadana kläder. Koreanpar går klädda i likadana kläder (alltså identiska!) och jag fattar inte grejen. Ryssar är oerhört otrevliga och oförskämda och det enda som gör att jag ler lite grand när jag stöter på dem (det kryllar av dem så det händer rätt ofta) är tanken på att Stalin en gång rev en vacker kyrka på Röda torget i Moskva för att bygga en swimmingpool. Jag har ätit springrolls vid varje måltid hittills. Jag har blivit mer övertygad (om det ens är möjligt när det gäller mig) att jag avskyr att pruta (vill jag ha något så köper jag det utan massa snicksnack!).
/J
Lost for you I'm so lost for you
Talade med en, nästan bortglömd, vän för ett tag sedan. Hon berättade en historia lika naken, skör och vacker som Roy Anderssons En kärlekshistoria. Hon och han älskade varandra. Hon var öppen och varm och gav honom sig. förbehållslöst. Hon dedikerade världens vackraste låt till honom. (HUR vackert?) Sen var det något som hände. Det slutade vara de och med ett krossat och blottat hjärta försökte hon glömma. Glömma alla svek hon en gång förlät. Glömma att hennes hjärta en gång tillhört någon annan. Honom. Hon avverkade fler män än rimligt och det faktum att hon var (och de facto fortfarande är) förtjusande fick både en och två flyktiga bekantskaper att falla för hennes charm. Men det fina (?) var att så fort någon visade minsta form av intresse förvandlades hennes varma och förtjusande dragningskraft till iskyla. Det var hon som hade kontrollen. Det var hon som krossade istället för att bli krossad. Hon fick benämningen dark and twisted både en och två gånger och var kanske inte helt tillfreds, men å andra sidan slapp hon ett krossat hjärta i en påse i handen. Men så hände något. Hon träffade någon. Och på något sätt var hon som då. Öppen och mogen för att bli älskad. Dark and twisted var ett minne blott och hon till och med kände att hon var förändrad. Hennes beteende var som en förälskelse som inte kunde kontrolleras. Hon kände att hon från och med nu kunde ge sitt hjärta till någon. Igen. MEN (Detta men. Finns det?) hon visste inte om det tillräckligt?
/J – som har tillbringat större delen av dagen i horisontellt läge, läsandes fantastisk skönlitteratur, i en solstol. Life sucks, right!
(ja, rubriken är knyckt från en, mer än, vacker låt.)
For you know not the next time you will meet someone who knows you best to date and who loves you all the same
Det är varmt. Det är fler än många paraplydrinkar. Det är mycket runtglidande i bikini. Det är jävligt många frågor som hänger i luften. (och nej, jag tycker INTE om det) För hur svårt kan det vara?
Ibland undrar jag ifall det är så som R sade den där gången för längesen; Att antingen blir man trollbunden eller så blir man avskräckt. Och sedan då har jag slutat hoppas. Bitter? Nej, mest realistisk vill jag både hävda och tro.
/J – som trots det faktum att hon befinner sig i paradiset längtar efter både sina flickor och honom. Gräset är alltid grönare på andra sidan, visst?
Would you freak out if I said I liked you?
Ett tåg som var i tid. Tre orörda clementiner som min kära far skickat med mig. Tunnelbana. Tunnelbana. Buss. Stagneliusvägen 31. Lax. Buss. Tunnelbana. Ett trångt hak på knivhuggarsöder
(ja, det är från en bok). Sommersby. Många möten. Mer än trevliga samtal. Tidig hemgång. Film i en soffa som var gjord för soffmys för två. En alldeles för snabbt tickande klocka. Fler än många pussar. Insomnande i hans famn. Uppvaknande ungefär 5 timmar senare.
Brutalt tidigt? Brunch. Mötte dagen när den blivit kväll. Buss.
Tron Legacy iklädd förfärliga 3Dglasögon. Handhållande i en varm biosalong. Buss. Soffmys i samma soffa. Lax.
My name is Earl. My name is Earl. Scrubs. Scrubs. How I met your mother. Spin city. Förtäljande av oändligt många 'det visste du inte'-saker. Fler än många pussar. Insomnande i hans famn. Ofrivilligt uppvaknande till snöskottarna på taket. Insomnande, återigen. Ryggkliande. Fler än många pussar. Duoduschande. Lax. Avprickande på respektive 'To-do'-lista. Komprimerat soffmys. Buss. Ihopstötande med en, mer än trevlig, bekant till honom. Rulltrappussande. Perrongpussande. Ett lika tråkigt som nödvändigt
adjö. Ett försenat tåg. Konstaterande att jaggillarstockholm.
/J - som är fullt medveten om att det är 'long time no see'
Gamla ord i nya sammanhang
Jag har insett att jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. (och jag vet att jag inte fårskallvill(?) göra det, men jag gör det ändå) Fan.
I think it's possible maybe I'm falling for you
Om jag skulle försöka förklara det jag kom på igår så skulle det kunna likställas med den känslan jag tror Amanda Woods (Cameron Diaz karaktär i filmen
The Holiday) känner när hon i bilen påväg till flyget, som skall ta henne från Storbritannien till USA, för första gången since EVER, fäller en tår.
/J - som seriöst måste ta tag i alla jävla måsten. Fan.
(ja, även denna rubrik är copypaste:ad från en vacker låt)
You were almost on my mind
Jag kom på en sak idag. S sa att jag blev generad. Det finns jävligt många måsten just nu. Men jag vill bara dricka mitt rödvin och lyssna på musik jag trodde jag hade glömt. Och jag har ingen inspiration för att skriva.
(Framförallt INTE rapporten från WCYF)
/J
Yeah, I think of you every time. Every time I leave it behind.
Lördag. Lagom mycket städande. Nästan nollgradigt. Snöblandat regn. Förfäran över att min perfekta sminkning förstördes då jag skulle möta han. Ett kärt(?) återseende av en gammal internatare. Jocke Bergs stämma i öronen. Pirr i magen. Insikten att klockan var mer än nära 13:50. Halkig promenad hemåt i samma snöblandade regn. Okonstlad soffmys. Skidskyttestafett. En kurrande mage. Mer än skön nackmassage. En iskall, men ändå värmande, promenad till affären. Inhandlande av ingredienser till kärlekssoppan. Tillredande av samma soppa. Ständigt repeatlyssnande på
All I need is you (med det efterföljande konstaterandet att jag
fuckar upp systemet). Enande om att rödvinet
Il conté som S rekommenderat var mer än gott. Skratt. Fina ögonblick. Mer soffmys. Insikten att min soffa inte är gjord för soffmys för två. Förflyttande till den skönaste av sängar.
Sex and The City. Mer nackmassage. Inträffande av saker jag var övertygad om inte skulle hända i följd sen
då. Insomnande i hans armar. Söndag. Piggt uppvaknande, ganska exakt 8 timmar senare. Föga uppskattat morgonhumör. Två förlorade ögonfransar. Två önskningar. En söndag i hans armar. Kärlekssoppan. Insikten att jag avskyr avsked. Iväghalkande till bussen mot huvudstaden. Tre pussar. Iskall promenad genom stan. Brutal ensamhet. Sömn i den ensammaste av sängar. Måndag.
/J
(ja, rubriken är en textrad från en, nästan, bortglömd låt)
Drinking coffee or reading lies?
Ibland önskar jag att någon kunde se exat det jag tänker. Så att jag slapp använda ord. (Trots det faktum att jag vågar påstå att jag är duktig med ord kan vissa saker och situationer göra mig helt mållös.) Ibland finns det saker som jag inget hellre vill än förklara, men jag saknar all möjlighet att göra det. För hur förklarar jag för någon att en benämning som 'dark&twisted' känns längre bort än månen? Och hur förklarar jag att självklarheten att vilja vara någon nära inte är så självklar som någon kan tycka? Och hur förklarar jag den befrielse som infinner sig då det till och med finns en längtan att få somna i någons armar? Och hur förklarar jag det faktum att det inte känns som då? Och hur förklarar jag att bara tanken på någon kan väcka fler än många fjärilar till liv? Och hur förklarar jag att det inte känns konstlat? Och hur förklarar jag att beteendet numera mer liknar det som fanns innan någonannan fick mig att dansa på glasbitar (som för varje steg skar djupare in och som för varje steg ökade på min oförmåga att sluta dansa)? Och hur förklarar jag att jag kanske vågar våga? Och hur förklarar jag att jag vill förklara?
/J
Så varför inte låta honom vara där?
Söndag och jag känner mig mer ensam än någon gång tidigare denna höst. Han åkte mot huvudstaden vid 2-snåret och jag tror aldrig att en promenad hem från stationen har varit lika bitande kall som den som följde efter att jag vinkat av honom. Om fem dagar är jag hemma på västkusten och har jullov. om Om 25 dagar är det sommar.
Var iväg och införskaffade nödvändigheter inför veckan nyss. Övervägde länge ifall jag skulle ta med mig mina favoritmän hem. Dock vann det sunda förnuftet (ja, jag är laktosintolerant) och jag lät bli att ta med både Ben och Jerry hem.
De som känner mig skulle nog säga att mitt agerande under gårdagskvällen är ganska olikt mig. (Kanske är det så att det är rätt?)
/J
I need direction to perfection
Vaknade vid 8-snåret och känslan var som om det vore julafton
(jag kunde inte för mitt liv somna om!). Förflyttade mig och ett täcke till soffan och såg julkalendern med tända ljus. Flyttade tillbaka mig och täcket till sängen och lyssnade på vacker musik i dryga timmen innan jag beslutade mig för att kliva upp. Påbörjade det klassiska veckostädet
(nota bene mamma!) och naturligtvis hittade jag otroligt mycket onödigt(?) att städa, allt för att jag skulle slippa plugga. Dock är tanken att jag ska försöka få gjort något
(typ nu).
/J - som väntar (och längtar) på att A skall anlända till den lilla staden.
You
Snubblade över följande, oerhört vackra, textrad igår;
It's you, It's always been you. I can't even count how many times I check your facebook page a day.
Nej, beautisleep var det.
/J
Våga vara rädd
Dagen är snart över för min del. Jag är slut som artist. Lyckades få till en ordentlig långpanna igår då jag kombinerade två GossipGirl-avsnitt med både lite Civilprocessrätt och ett färdigställande av en ansökningshandling till ett internship. Tror klockan hann passera 03:30 innan jag klappat ihop datorn och förflyttade mig ifrån soffan till sängen. Tror jag fick 2,5 kvalitativa timmars sömn innan väckarklockan stod för en terrorväckning. Har redan sedan i söndags bestämt att jag under den kommande helgen skall ligga kvar i sängen/soffan exakt så länge jag behagar.
/J - som snubblade över tre flaskor rött samtidigt som hon lyssnade på när Jocke Berg sjöng "Du frågar mig vad kärlek är, men jag vet inget om det där. Bara sånt som man kan mäta kan jag förstå" för henne.
Singing songs of love to pass the time
och ja, jag är en periodare.
(men å andra sidan; vem vill läsa om någon som är löjligt lycklig beträffande allt som hör livet till?)
Helgen i Stockholm var en av de bästa på väldigt, väldigt länge. Skulle kunna sammanfatta helgen på följande vis; en tidig och trevlig, men ack så iskall, tågresa från den lilla staden till Stockholm på lördagsmorgonen. Blev incheckad av en receptionist som borde få årets pris i dåligt bemötande. Hann med lite budgetstudier i horisontellt läge i hotellsängen. hotellunch nr. 1. möte innehållande en överbudgetering som skulle bantas ner. uppföljt av 30 minuters hetsigt iordningfixande (dusch, hårföning, hårplattning, sminkning, påklädnad och annat fix - ja, det var i klass med iordningfixandet inför idrottsgalan iår). julbord. uppmötande av A. iväghoppande till en bättre vinbar. en delad flaska fantastiskt rödvin. mer än trevligt konverserande. en taxitur till Stagneliusvägen. ett försök till att värma mig under en fin filt. mjuka läppar. ytterst få timmar sömn i en väldigt skön säng. en taxitur från Stagneliusvägen. hotellfrukost. mer mötesförhandlingar. hotellunch nr. 2. mer mötesförhandlingar. julklappsutdelning. uppmötande av A, igen. iväghoppande till ett café. närhet. mer än trevligt konverserande. försiktig beröring. fina ögonblick. uppmötande av R. mjuka läppar. två cheeseburgare. en biltur tillbaka till den lilla staden. avlämnande utanför min port. lyckan över att få sova. insikten av ensamheten.
/J
Och du lovar henne allt du aldrig kan hålla och du älskar henne ända till september
Känns inte som att jag har fått gjort speciellt mycket vettigt sedan jag, med lätt huvudvärk, klev upp vid 9-snåret.
(poängteras bör att jag redan vid 07:13 hade förflyttat mig (läs:klivit upp) och ett av duntäckena till soffan för att se på julkalendern; 'Hotell Gyllene Knorren' - HUR bra?)
Borde pluggat innan dess att jag, i snökule-snöande, promenerade bort till högskolebiblioteket för att sätta schema på jobbet inför vårterminens första 3 månader. Ganska intressant möte då jag inte hade tillgång till vårens schema och således kunde jobba vid samtliga kursdagar på DA. En av de nya kursvärdarna, P (hej min lilla vän!) som jag redan har jobbat ihop är sötare än julasjulsöt (ska nog försöka adoptera honom).
Med tanke på att jag ska befinna mig hos R om 56 minuter och varken har packat min weekendväska eller klätt mig eller fixat mig eller fått gjort allt det där jag borde ha gjort idag så är jag egentligen en smula stressad. (Tror dock att min eviga tidsoptimist lever ut sin optimism ordentligt dagen till ära.)
/J - som skall vara utklädd till luciatågstärna på kvällens sittning (och som vägrar inse hur makalöst varmt det kommer bli iklädd en fotlång tärnklänning)
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut
Jag önskar att min lägenhet var ett hotellrum nu. För då skulle jag kunna checka ut och sedan skulle det städa sig av sig självt!
(För ja, det är så stökigt och smutsigt att klockorna stannar och änglarna gråter)
/J - som har avresa mot stockholm, hutlöst tidigt imorgonbitti.
You had me at hello
Förfäras över nytillkomna studenters oförmåga att uppvisa bibliotekshyfs.
HUR svårt kan det vara att hålla käften eller helt enkelt använda små bokstäver när man väl skall öppna den? (och om de nu propsar på att tala högt kan de väl åtminstone prata om något intressant?)
Var iväg och handlade igår. Trots kylan gick (nota bene!) jag både fram och tillbaka. (ok, jag missade bussen både dit och hem med 1 minut)
Lyssnar på vacker musik och tänker på fler saker än vad jag egentligen hinner med. Talade med R tidigare, hon poängterade att jag, numera, inte skrattar utan fnittrar. (och ja, det känns mer än ok)
Unnade mig (det skall man göra har jag hört) impulsshopping denna onsdag till ära och när jag skulle hoppa in på Akademibokhandel och införskaffa lite nödvändigheter skymtade jag ett bekant ansikte. Och nej, jag var inte speciellt långt borta från att gå fram och säga Du är ungefär lika kort som när vi sågs på V för ett drygt år sedan.
Hoppade bort till gymmet och svettades i 60 minuter på cykeln bredvid bästa S. Bubblade av endorfiner när jag mötte den brutala kylan och promenerade hem.
Ok, det blir inte bättre än såhär.
/J
